• Ett hållbart liv

    Om det här med klimat, hållbart liv och känslorna som styr.

    Hux flux kommer här ett inlägg. Jag hoppas på fler, men jag börjar så här.

    Jag funderar mycket på klimat, miljö och allt som hör där till. Är så imponerad (och inspirerad!) av alla som lyckas (vad det ser ut som) att leva så hållbart som möjligt för både miljö och klimat. Och som engagerar sig. Jag skulle verkligen vilja engagera mig mer men får landa i att det större engagemanget får komma med tiden. Nu vill jag istället fokusera på vad jag gör och vad mer jag kan göra och vad jag kan göra bättre.
    Det finns så mycket att säga och tänka och jag hoppas jag kan få ner det någorlunda läsbart men jag lovar inte det till 100% för mina tankar är röriga.

    När man vill ”göra rätt” och ”vara rätt”
    Denna känsla finns ofta med mig. Jag vill alltid vara alla till lags. Och jag fattar ju egentligen att det inte går eftersom alla är olika. En del av mig har svårt att sticka ut samtidigt som jag ändå är rätt bra på att säga vad jag tycker numer. Strunta i vad andra tycker och lita på mig själv och mina val känns väldigt viktigt i sammanhanget och det måste jag öva mer på. Att skriva här är ett steg i rätt riktning.

    När man faller dit och latheten slår till
    Ja, när man råkar köpa något som man lika gärna hade kunnat vänta på tills man såg den på begagnatmarknaden. När man slänger mat i papperskorgen för att man inte orkar ta upp en ny kompostpåse just då. När man hittar saker längst inne i kylskåpet som borde ha hittats för några dagar sedan. Lathet, avsaknad av tålamod just där i stunden och dålig planering, i enskilt eller i kombination kan man väl beskriva är anledningen till ovan skrivna meningar. Så trött på mig själv när det händer. Säg att jag inte är ensam? Eller, det bästa vore ju om jag var helt ensam om detta för då hade det bara varit mig själv att omvända. Men så ser ju tyvärr inte världen ut.

    När klimatångesten ligger och guppar i bakhuvudet
    Den är alltid med mig men ibland känns den mer och ibland känns den mindre. Ibland kan jag önska att den vore större för då kanske ovan nämnda saker inte varit lika lätta att genomföra. Samtidigt vet jag inte om jag hade klarat det. På något sätt tacksam för att den inte alltid är med mig men jag förstår ju också att det inte är hållbart. Den måste finnas med som en drivkraft och den blossar upp med rejäl kraft ibland och då vet jag knappt vart jag ska ta vägen.

    Vem är jag som skriver?
    Jag är en helt vanlig 30plussare med familj, jobb inom vården och ägare av ett hus i en mellanstor svensk stad. Jag har bloggat i många år under ett annat namn men de senaste åren har det blivit allt mindre skrivet av olika skäl. Jag har handlat mycket begagnat till hemmet under större delen av mitt vuxna liv skulle man väl kunna uttrycka det men mest tänkt att det är bra för miljön (vilket det ju också är) men har pinsamt nog inte haft fokus på klimatfrågan i lika många år. Ja, jag tycker nog att det är lite skämmigt att erkänna det. Jag och familjen gör en hel del och har kommit in i bra rutiner på vissa plan men det finns så mycket mer att göra för att leva ett mer hållbart liv.

    Jag skriver för att ordna mina tankar. Utmana mig själv. Visa mig själv vad jag gör och vad jag kan göra för att minska min/vår familjs klimatpåverkan. Gå igenom tankar om hus, leksaker, påverkan, traderabevakningar med mera med mera. Stort som smått. Kanske kan mina ord inspirera någon. Eller så läser ingen. Det spelar inte så stor roll men om du läser får du gärna lämna några ord.

    Vi hörs snart igen.

  • Tänkt & funderat

    Välkommen

    Jag har saknat en plattform att skriva på. Jag märker att fler och fler av mina instagraminlägg får längre texter än tänkt då jag inte kan sluta skriva.
    Jag skrev mitt första blogginlägg 2006 när jag gick sista året på gymnasiet. På nogg.se. Har bloggat sedan dess, ibland väldigt frekvent och ibland med längre uppehåll. Nu var det länge sen. Det är mycket som har hänt och det är mycket som kommer hända. Hejdå yttersttrivsamt, hej chezmaja


    Om några dagar får vi nycklarna till vårt nya hus. Jag tänkte att jag skulle dokumentera här. En digital husdagbok om livet på vår nya gata. Om allt som händer i ett hus. Där vi ska leva, må bra, må sämre och bara vara. Utvecklas tillsammans. Genomföra projekt, slappa i fåtöljen bredvid den stora bokhyllan, misslyckas med något och baka en massa bröd. Visionerna är många. Längtan är stor. Just nu är det flera omålade blad som väntar på att fyllas med både bilder och text.

    Papper och oskrivna blad

    Först blir det köksrenovering. Och en massa målande. Ja, massor av målande. och spacklande. och tejpande. och målande. Det är med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot det för jag anar ju att det kommer bli tufft. Inte bara att vi ska måla sisodär 8 rum utan vi ska samtidigt ta hand om två barn, flyttpacka och jag ska jobba ett litet tag till innan semestern.

    Bokhylla

    Men tänk sen när vi är tillbaka på andra sidan. Då vill jag kunna läsa mig igenom processen. Känna att vi har gjort detta tillsammans. Och sen fortsätta skriva om det där huslivet. Tankarna och funderingarna. Det lilla och det stora.

    I denna underliga tid som vi lever i just nu och där vi bara kan leva i nuet just där vi är för stunden. För mig är det perfekt att ha ett hus med trädgård som sysselsättning och eftersom jag är en riktig hemmakatt så är en sommar hemma precis vad jag vill ha. Känner såklart med alla som har inställda planer, stora som små. Det är förskräckligt. Jag hoppas att alla kan landa i beslut som inte blev som de hade tänkt. Att vi kan ta vara på den tiden som vi har fått. Och att alla som jobbar mer än de borde snart ska få vila. Att alla som sörjer en närstående till slut kan se en ljusning i all sorg och att världen återhämtar sig. Inte till där den var förut, det tror och hoppas jag inte händer, utan att vi fortsätter ta tillvara på vår tid, tar hand om vår värld och vårt klimat med denna kris i bakhuvudet och med en förhoppning om att vi ändå på något sätt får ut någonting bra ur den situation som vi är i.

    Bild på bloggens författare

    Så. Välkommen. Hoppas du vill hänga här med mig. Jag ser väldigt mycket fram emot det. Liksom pirr i hela magen. Ta hand om dig. Vi hörs en annan dag.